Skenet bedrar

Den här chokladkakan ser inte mycket ut för världen, men skenet bedrar. Det är den godaste chokladkaka jag någonsin har ätit. Och tro mig - jag har provat ett oräkneligt antal, för jag är en riktig chokladgalning.

Kakan heter Triple choc brownie och var med i H&M:s kundtidning i början av 2003. Sedan dess har jag bakat kakan massor av gånger, och alla som har ätit av den har kapitulerat totalt :-).

Den innehåller bland annat tre sorters choklad plus kakao men minus bakpulver, och den är tegelstensaktigt massiv. Vikten på den färdiga kakan är över ett och ett halvt kilo! Godast tycker jag att den är när den har stått i kylen över natten och när inget annat serveras till. Här kommer receptet:


Triple choc brownie

185 g smör
185 g mörk choklad
3 ägg
3,5 dl socker
1,5 dl mjöl
1,5 dl kakao
2 dl hackad vit choklad
2 dl hackad mjölkchoklad

Sätt ugnen på 180 grader. Smält smöret och den mörka chokladen i en kastrull. Rör ihop till en jämn smet och låt svalna. Vispa sedan ägg och socker fluffigt och vänd ner choklad- och smörsmeten i äggblandningen.

Sikta mjöl och kakao, och rör ihop med resten av smeten. Tillsätt den hackade chokladen.

Häll smeten i en cirka 20 cm avlång form som du har klätt med smörat bakplåtspapper. Grädda i 35-40 minuter (fast i min ugn behövs det 50 minuter). Låt svalna och skär i fyrkanter.

Och sedan: njut! :-)

/Helena

En liten tiokronorsklenod

Jag har letat på loppisar efter en stor, vit tékanna i ett och ett halvt år nu, och jag har fortfarande inte hittat någon. Däremot hittade jag den här lilla klenoden på en loppis i helgen. Den här tékannan är inte jättestor - men jättefin, tycker jag. Modellen är avlång och ytan är så där vackert krackelerad. Kobran i mig högg på direkten :-).

Tékannan passar dessutom som klippt och skuren i det vita fatet, som också är avlångt, på hyllan i köket. I fatet ligger en bakduk som min faster har sytt till mig.

Och priset, flickor, priset! Bara 10 kr för denna vackra kanna. Det blir fyndfaktor 9.

Suktandet efter en stor, vit tékanna fortsätter dock. Av ren lathet vill jag inte göra flera omgångar med té när man är flera som vill bälga i sig. Jag har ett par kannor i bakhuvudet som jag har sett i "alldeles vanliga affärer", och om jag känner mig själv rätt så kommer jag att slå till på en av dem inom en inte alltför avlägsen framtid.

Trevlig tisdag på er allihop! :-)

/Helena

Djävulens påfund, lågklackade versionen

Att högklackade skor kan kännas som djävulens påfund vet ju de flesta av oss, men nu har jag blivit brutalt påmind om att lågklackade skor också kan vara extremt obekväma. De här svarta, oanvända kängorna köpte jag för 80 kr på en loppis förra helgen. Precis vad jag behövde fylla på med i skoväg, så provning + funderande tog sammanlagt 5,7 sekunder.

När jag sedan provade dem lite mer ordentligt här hemma insåg jag att de verkligen var den lågklackade versionen av djävulens påfund. Fy ända in i h-skotta vad obekväma de var! Det var som att allt utom sulan hade en inbyggd stålhätta, och den var definitivt inte formad efter mina Kalle Anka-fötter.

Så operation "gå ut skorna iförd blöta nylonstrumpor" inleddes. Efter fyra tillfällen med traskande inomhus iklädd blöta strumpor och svarta kängor (ja, inte bara det, men ni fattar) har jag nu använt kängorna i 3,5 + 2,5 timmar utanför hemmet under helgen. Det har inte fått mig att vilja amputera fötterna, men kängorna är fortfarande rejält plågsamma att ha på sig.

Men skam den som ger sig. Jag är envis som synden, så jag kommer att betvinga även de här otäckingarna. Mina Kalle Anka-fötter må vara breda och platta men de har troget trampat ut massor av skor genom åren, och det kommer de att göra även den här gången :-). Kängornas fyndfaktor: 6.




Här i Göteborg har det varit gråare än gråast i dag. Det var knappt att det var ledljus utomhus när jag var inne i stan vid tvåtiden.

En mild måndag önskar jag er alla!

/Helena

Bilrampen som bytte jobb

Vilka intressanta och genomtänkta kommentarer jag fick på det förra inlägget - tack till er som skrev dem! Uppenbarligen var det flera av er som kände igen mina tankegångar från era egna eller andras yrken.

Som jag skrev är jag medveten om att det finns många olika vägar in i både journalist/skribent- och fotografyrkena, och med det menar jag att jag är medveten om att man kan utbilda sig och/eller arbeta sig till dem. Och självklart vet jag att inte alla proffs inom dessa yrkeskårer har utbildning i botten, och att många av dem ändå är väldigt duktiga i sitt utövande.

Det är just professionaliteten jag efterlyser. I mitt yrke innebär professionalitet till exempel att de väletablerade arbetsmetoderna sitter djupt rotade i ens ryggrad, och att man följer de många yrkesetiska rättesnören som finns. Personer som helt plötsligt kallar sig journalister/skribenter utan att arbeta på ett korrekt sätt tycker jag är oprofessionella, och effekterna av det drabbar på sikt oss som vet vad vi håller på med i jobbet.

Och nu över till något helt annat: inredning. På bilderna ovan och nedan ser ni en bilramp (!) som står i min hall nu. Jag köpte två likadana ramper för 25 kr styck på loppis för ett tag sedan. Apropå yrken så kan man väl säga att den här bilrampen bytte jobb när jag ställde den i min hall :-). Numera är den dygnet runt-anställd som korghållare. Fyndfaktor: 8.

Nu slipper jag rota i den stora, stora hallbyrån efter de fem par handskar och vantar som jag alternerar mellan, för nu vet jag exakt i vilken korg som varje par ligger = ett irritationsmoment mindre i vardagen. Gôtt. Den vitmålade plankbiten ligger där den ligger på grund av att rampen lutar för mycket framåt annars.

Det var förresten de här korgarna och s-krokarna som jag hade så himla brådis att åka och köpa på Ikea för ett par veckor sedan.

Fortsatt trevlig helg, allihop! :-)

/Helena

Professionalitet

Sedan nästan sju år tillbaka arbetar jag som heltidsanställd journalist, och i botten har jag bland annat Journalisthögskolan. Eftersom jag har min arbetsplats i vardagsrummet behöver jag ha diverse jobbprylar där, till exempel ordböcker. På hyllorna ovanför skrivbordet har jag nu ställt två bokstöd som jag köpte på loppis nyligen för 15 kr styck. De var omålade från början, men ett lager grundfärg senare är de nu lagom vita. Fyndfaktor: 6.

Ordböckerna är mina arbetsredskap. Stora synonymordboken, svensk-engelskt lexikon, Svenska akademiens ordlista och Svenska skrivregler är viktiga hjälpmedel för mig. Och på nätet finns rikslikaren TT-språket.

För mig som vid det här laget har ganska många år i journalistyrket verkar det konstigt att så många helt plötsligt kallar sig journalister/skribenter eller fotografer. Både journalister/skribenter och fotografer är professionella yrkesgrupper som det visserligen finns många olika vägar in i, men jag kan inte tycka annat än att det är på gränsen till respektlöst att kalla sig något av ovanstående om man inte har någon utbildning inom området och ägnar sig åt det halvt på hobbybasis.

För egen del är jag är långt ifrån så professionell inom fotograferandet som yrkesfotografer är, och därför skulle jag skulle aldrig drömma om att kalla mig fotograf. Detta trots att jag har tagit i stort sett alla bilder till reportagen som jag har gjort ända sedan jag började jobba som journalist.

Men visst, journalist/skribent och fotograf är inte skyddade titlar, så givetvis kan vem som helst kalla sig det. Jag vill bara mana till eftertanke och professionalitet i sammanhanget. Är man inte rejält yrkesmässigt kunnig tycker jag inte heller att man ska snylta på yrkestitlarna.

Nu fick jag kanske en hel drös med folk att tycka att jag är en riktig stropp, men det bjuder jag på i så fall ;-).

Ha en bra fortsättning på veckan, allihop!

/Helena

Vad hände sen? (del 1)

Det brukar vara kul att få veta vad som hände senare med det där som man läste om för ett bra tag sedan. Här kommer därför den första delen med uppföljningar av tidigare inlägg här på bloggen.

Först några rader om porslinsskärbrädan som jag köpte för ett år sedan (läs inlägget här). Porslinsskärbrädan är mig väldigt kär, och jag använder den varenda dag till att skära bröd, gurka och annat på. Efter ett års daglig användning och nötning medelst förskärare är skärbrädan fortfarande i nyskick! Så ni som tror att era porslinsskärbrädor inte tål att användas kan förmodligen tänka om. De tål mer än man tror.

Och det svårskötta olivträdet som jag inte trodde att jag skulle kunna ta hand om (läs inlägget här), hur gick det med det? Tackar som frågar - det lever och har hälsan. Det står på samma ställe i köksfönstret som det har stått på hela tiden, och jag kan räkna på ena handens fingrar hur många blad trädet har tappat sedan jag köpte det. Det får en liten, liten skvätt vatten varje dag, och typ en gång varannan månad får det ett par droppar olivnäring.

Däremot kan jag inte påstå att olivträdet har vuxit särskilt mycket sedan jag köpte det. Men med tanke på att jag trodde att det skulle skrumpna ihop på nolltid så är jag mer än nöjd med att det lever och verkar må helt okey. Jag ber nu en stilla bön om att det även ska klara den första vintern här. Peppar, peppar...




Som jag berättade nyligen säljer jag av en del grejer med jämna mellanrum. Senaste gången hade jag stor tur på Tradera. Skridskorna på bilden ovan, som jag köpte på loppis för 25 kr (läs inlägget här), sålde jag nyligen för 260 kr. Jag blev så klart kanonnöjd med det! Här kan du se mina Tradera-auktioner som ligger ute nu.




De två skomakarstöden (läs inlägget här) åkte däremot in i garderoben ganska snabbt efter att jag hade köpt dem. De passade inte där de stod ovanpå tv-skåpet, och någon ny plats för dem har jag inte hittat i min lilla tvåa. Inte heller är det läge att lägga ut dem på Tradera eftersom de väger sisådär ett halvt ton per styck. Så de står bara i garderoben och tar upp utrymme. Med andra ord: inget bra köp för mig. Om någon av er vill ha dem får ni gärna komma hit och hämta dem gratis. De fungerar säkerligen hur bra som helst som dörrstoppar, till exempel.

Fler uppföljningar följer framöver. Nu ska jag för första gången på enormt lång tid ta fram målarfärgen och penseln - det ska bli roligt. Ha en bra start på den kommande veckan, allihop! :-)

/Helena

Smörja lederna?

Ibland knakar det i mina knän, och nu tänkte jag smörja upp dem lite med hjälp av oljekannan som jag har parkerat längst fram på en av hyllorna i köket. Det borde väl gå att olja upp lederna lite, eller vad tror ni? :-)

Oljekannan blev min för en femkrona på en loppis nyligen. Nu får den sällskapa med blomsprutan, sockerströaren och kakformarna på en av hyllorna i köket. Kannan får fyndfaktor 7.

Ha en bra fortsättning på veckan, allihop! :-)

/Helena