Undrens tid är inte förbi

I går kväll bakade jag cantuccini (italienska mandelskorpor). De är vansinnesgoda att doppa i kaffe eller thé, eller varför inte i Vin Santo. Skorporna blir ganska hårda, så de mer eller mindre kräver att man doppar dem i något. Men gör man bara det känns det som att himmelriket har förflyttat sig till jorden.

Här kommer receptet, som var med i Göteborgs-Posten för ett bra tag sedan:


Cantuccini, cirka 40 stycken

200 g flagad eller hackad mandel och/eller hackad mörk choklad
3 ägg
3 dl socker
1 msk vaniljsocker
1 krm salt
6,5-7 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
rivet skal av en citron (men jag brukar ta rivet skal av två citroner, för det blir godare)

Rosta mandeln i en torr stekpanna så att mandeln får lite färg (eller hacka chokladen). Häll äggulor, socker och vaniljsocker i en skål och blanda väl.

Vispa vitorna och saltet till hårt skum i en absolut ren och torr bunke. Vänd försiktigt ner skummet i omgångar i äggblandningen.

Blanda vetemjöl och bakpulver. Tillsätt rivet citronskal och mandeln och/eller choklad i mjölblandningen. Arbeta ihop alltsammans till en smidig deg. Dela den på mitten och rulla ut den till två tjocka längder och platta till dem lite. Placera på en smord plåt och grädda i 175 grader i 35 minuter.

Ta ut plåten och skär längderna i bitar, cirka 1,5 cm breda, på diagonalen.

Låt svalna och lägg i en tättslutande burk eller påse.




För ett tag sedan hade jag turen att komma över ett dussin av de här väldigt snygga skålarna/faten, som var helt oanvända och som jag gissar är gjorda i rostfritt. De kan användas i stället för assietter, som uppläggningsfat, fruktfat, kakfat eller till nästan vad som helst som behöver läggas upp i något.

Eftersom jag fick tag på tolv stycken och bara känner craving för hälften av dem, tänkte jag höra om någon av er kanske vill köpa de andra sex skålarna/faten? Priset är i så fall 20 kr styck, det vill säga 120 kr, plus porto. Måtten är 26,5 x 18,5 x 4 cm. De sex skålarna/faten som jag kan tänka mig att sälja ligger fortfarande kvar i sina förpackningar och är helt stapelbara så de tar minimalt med plats. Maila till mig på adressen helena(at)dovier.se om du är intresserad (byt ut (at) mot @ i adressen). Först till kvarn...!

Uppdatering: Skålarna är nu sålda.




I helgen köpte jag de här snygga grytlapparna på Rusta för 15 kr styck. Ett klipp, tycker jag. Fyndfaktor: 6.




Grytlapparna matchar de här dynorna från Jysk som så många av oss har köpt för en tjuga styck. Men stopp ett tag nu - ser du dubbelt av pallarna? I så fall ser du rätt :-).

Jag har varit med om något helt, helt osannolikt. En del av er kommer kanske ihåg att jag för knappt ett år sedan köpte pallen till vänster för det makalösa priset 50 kr på en loppis. Det fyndet har sedan dess slagit alla mina andra fynd med hästlängder, men sent i går eftermiddag upprepades det hela. Och då känns det nästan ännu större. Jag menar, man kan ju göra ett riktigt tokfynd någon gång då och då, men att historien skulle upprepas känns extremt osannolikt.

Hur som helst, sent i går eftermiddag på samma loppis som jag köpte den första pallen stod helt plötsligt en exakt likadan pall. Med ett lika fult skumgummiliknande material fastklistrat på sitsen som den första pallen hade innan jag fick bort det, men oooooh vilken skönhet pallen var där under! Jag trodde verkligen inte att det var sant att den stod där och väntade på mig. Men det var det ju, så det tog inte ens en tiondels sekund förrän jag hade den i mina händer. Kobran högg! :-) Genast tänkte jag att "jag måste hitta mannen som sålde den första pallen till mig för 50 kr, så att jag får köpa den här för samma peng". Jag hade inte sett honom än vid det laget, men när jag kom fram till kassan stod han där.

"Kolla!" utbrast jag och pekade på pallen som jag hade under armen, och han fattade med en gång. "Har du hittat en till?!" sa han, varpå jag förmodligen strålade som en sol mot honom och sa "Jaa, och den får jag väl köpa för 50 kr precis som jag fick göra med den första pallen?" Då log han brett och sa att det kunde jag väl få göra. Jag kunde ha slängt mig om halsen på honom, men av taktiska skäl uppammade jag hela min minimala självbehärskning och höll mig i skinnet :-).

På hemvägen flippade jag nästan ur i bilen. Jag satt och gapskrattade rakt ut hela vägen! :-) Det hela var en så overklig känsla att den nästan var ofattbar. Nu låter det väl som att det var i klass med att jag hade sett ett ufo eller något liknande, men för mig var detta en händelse som jag sent ska glömma. Pust! :-) Behöver jag säga att fyndfaktorn på pallen är 10?

Ha en fin torsdag, allihop! Här i Göteborg skiner solen :-).

/Helena