Det är lite smått otroligt, men mina pelargoner blommar fortfarande på balkongen. De gör det mot en fond av ett helt höstfärgat träd. Årstiderna krockar.
Jag njuter nu för fulla muggar av att jag är färdigbehandlad och kan ägna mig åt att återhämta mig. Jag tränar som en tok, och det får mig att må hur bra som helst. Jag kan verkligen rekommendera andra i liknande situation att se till att få kontakt med en bra sjukgymnast som har tillgång till ett välutrustat gym och som kan kicka igång träningsviljan. Jag har aldrig gillat gymträning tidigare, men nu är det oerhört behagligt och meningsfullt att få göra något som är genuint bra för kroppen. Dessutom blir man snabbt piggare och starkare, risken för återfall och spridning minskar, man tajtar till kroppen och får kortison- och cellgiftskilona att försvinna i en vettig takt. Och det är gratis om man har frikort inom sjukvården. Just do it, vetja :-).
Min sjukgymnast har dessutom hänvisat mig till en annan sjukgymnast som kommer att ge mig akupunktur mot vallningarna. Den 3 november är det dags för första behandlingen. Please please please låt akupunkturen fungera... Om den gör det kommer jag att sakna vallningarna som en fisk saknar en cykel.
Min hall just nu. Finn ett fel ;-).
Rodnaden på det strålade bröstet börjar lägga sig så sakteliga på den största delen av bröstet. Men på ett parti i armhålan har rodnaden blivit värre efter att strålningen avslutades. Så kan det bli, det var jag förvarnad om. Stundtals gör det ganska ont där, men det är ju övergående och därför bryr jag mig inte om det särskilt mycket. Snacka om att jag har härdats längs med cancervägen... Det mesta som gör ont men som jag vet är övergående rycker jag på axlarna åt nu. Det gjorde jag inte tidigare.
I går träffades jag och bröstcancerkompisen Laila för andra gången. Vi åt långlunch på Soho och pratade om ganska djupa ämnen som är svåra att prata med andra om som inte har haft cancer. Tack Laila för en givande och trevlig lunch, hoppas att vi snart ses igen!
Mitt projekt med att ordna arbetsträning går åt rätt håll. Men inga detaljer är spikade, så jag vågar inte ropa hej än. Hoppas, hoppas att allt går i lås... I dag ringde jag för första gången till min personliga handläggare på Försäkringskassan. Jag ville ta reda på hur jag ska gå tillväga rent praktiskt med allt runt arbetsträningen. Jag förklarade vad jag har på gång, och då fick jag en mötestid redan i morgon. Kanonbra!
.jpg)
.jpg)
3 kommentarer:
Pelargonbilden var nästan surrealistisk - mycket fin ! Så skönt att höra att du blivit träningsnarkoman ; ) Min energi börjar öka igen tack och lov, men något annat än hästar vågar jag mig inte på ännu.. Håller tummarna för dig avs arbetsträningen !
Kram
Det är intressant att läsa hur olika det är ang vad man får på frikortet... I Växjö kostar det 250 kr (ingår alltså inte i frikortet) för 3 månader och man får hålla på i max 2 omgångar - sedan ska man kunna träna på ett vanligt gym. (Träningslokalen ligger i anslutning till sjukgymnasterna och vårdcentralen, och är liten, men det är bra tycker jag). När det gäller akupunktur, så har inte någon erbjudit det, även om jag frågat efter det. Utan jag har själv fått anlita och betala en privat akupunktör. Toppen för dig att det ingår... Lycka till med allt!/Katarina
Karin: Tack för snälla ord! Skönt att höra att din energi också börjar komma tillbaka. Ridning är ju hur krävande som helst, så jag är helimponerad över att du orkar rida så mycket som du gör. Och snart vänder det på allvar även för dig. Kram på dig!
Katarina: Men - att det är så stora skillnader! Det kunde jag aldrig tro, fast så är det ju uppenbarligen. Över lag tycker jag att det finns många resurser att dra nytta av som bröstcancerpatient här i Västra Götalandsregionen, och det är jag tacksam för. Men samtidigt är det förvånande hur pass påstridig och påhittig man måste vara för att få ta del av dem. Mycket av den hjälp som jag får nu har jag fått fråga runt nästan överdrivet mycket för att få, och så borde det ju inte behöva vara. Lycka till du också, Katarina!
Skicka en kommentar