måndagen den 3:e oktober 2011
Upp-och-nervända världen
Justus slappade och njöt på Böda Sand.
Jag kommit in i en ganska behaglig lunk nu. Som i dag: träning, strålning, ärenden och skogen. Det är en typisk dag för mig just nu. Och det är en väldigt bra typisk dag! Jag är så glad att jag är så pass pigg att jag bland annat kan träna flera gånger i veckan, gå i skogen, umgås med familj och vänner och ta tag i en del måsten som släpar efter efter den här sommaren, till exempel fönsterputsning.
En annan av de saker som jag har tagit tag i är att lägga ut ett gäng med grejer till försäljning på Tradera. Titta gärna in här om du vill se vad. Jag kommer att lägga ut fler Tradera-auktioner inom kort.
Ståtliga höns på vandrarhemmet på Öland.
Men de rackarns värmevallningarna lever runt rätt rejält... Även om de är ett litet problem i det stora hela så påverkar de min vardag mycket, och jag längtar verkligen tills dess att de försvinner om några månader. På morgnarna under de senaste dagarna har det blivit generalknas. När jag vaknar ligger jag under täcket och fryser som en galning. Då tar det väääldigt lång tid innan jag vill gå upp. När jag äntligen tar av mig täcket och stiger upp får kroppstermostaten tokfnatt och jag blir så varm att det känns som att jag ska självantända. Hur knäppt är det inte att frysa under täcket och bli kokhet utan täcket? Det är upp-och-nervända världen.
Det konstiga är ju att trots att nästan alla kvinnor drabbas av värmevallningar i övergångsåldern så verkar det inte finnas något bra läkemedel mot det. Miljontals kvinnor svettas och svettas i åratal utan att det verkar gå att göra så mycket åt det. Visst, det finns östrogen, men det är ju klart ifrågasatt och många med mig får inte äta östrogen. Med tanke på vilken enorm försäljningspotential ett riktigt bra läkemedel mot värmevallningar skulle ha kan jag inte förstå att det inte finns ett sådant. Jag menar, det finns ju bra läkemedel mot det mesta, inklusive cancer. Som jag har berättat tidigare äter jag Femal Balans (som är ett naturläkemedel) sedan drygt en månad tillbaka, men än så länge har jag inte märkt någon effekt av det. Om det inte heller blir någon effekt av det får jag nog ta till akupunktur, för jag börjar tröttna rejält på vallningarna.
Något helt annat: Helén skrev i en kommentar till ett av mina tidigare inlägg att hon hade blivit avrådd från att använda hudkrämen Locobase Repair under strålningsperioden. Jag blev lite ställd, för på mig fungerar Locobase Repair jättebra och jag har nu strålats 15 gånger av 25. Vissa dagar är bröstet lite rött, men de flesta dagar märks ingenting av strålningen. När jag var på strålningen i dag frågade jag om det är fel att använda den här krämen. Svaret jag fick var i stora drag att olika krämer/lotioner fungerar på olika personer. Eftersom Locobase Repair fungerar bra på mig kan jag fortsätta att använda den.
Den 11 november är det operationsdags igen för mig. Då ska min venport tas ut. Det ska bli väldigt skönt att bli av med den, för även om den har varit bra att ha så har den trots det ställt till med en hel del trubbel.
Etiketter:
Bröstcancer,
Justus Juvel,
Kalmar/Öland
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


4 kommentarer:
Det låter som en rätt bra lunk förutom värmechockernaq då.. Men vad sköönt att du fått tid för operation även om det är en bit kvar så är det ju härligt att ha ett datum .
Själv är jag rätt trött sedan några dagar och tar det mycket lungt just nu.. väntar på energi !
Och den som väntar på ngt gott..
Kram
Helena, Locobase finns ju i två varianter, en av dem är ju superfet och jag tror nog att den var den i första hand som de avrådde från. Den andra ör ju mer kräm liknande men ändå lite fet.Jag känner mig ändå skeptiskt till den eftersom feta krämer ofta "håller liv" i ett påbörjat sår, men kanske den funkar innan rådnader och sår uppstår. Jag är i alla fall livrädd för att få blåsor och sår så jag smörjer intensivt med den jag fått av min bröstsköterska.
Men visst är det skönt att vi tar oss närmare målet. Och att det mesta av tråkigheter ligger bakom oss.
Kram kram
Hua för värmevallningar.
Här sitter de som en smäck, efter cellgifter och nu med Tamoxifenen.
Jösses alltså.
Men vad sjutton - vi lever!!
Kram på dej Helena!
Inser att det var ett tag sedan jag kommenterade här, men det känns ju som jag följer dig ändå, via FB;)
Ja, vallningar verkar höra ihop med obalans i kroppen vid sjukdom. Jag har fortfarande dessa, om än i mildare form än för fyra år sedan. Oj vad jag blev påmind nu. Det ÄR verkligen jobbigt, och jag kan ju inte låta bli att tänka på varför det inte finns något som hjälper... det rör ju kvinnor... God natt.
Tänk att behandlingen snart är över, heja dig!!!! KRAM
Skicka en kommentar