En annan sorts nålar

Här blev jag akupunkturbehandlad i går (mobiltelefonbild).

I går var jag på min första akupunkturbehandling mot värmevallningarna. Sjukgymnasten Karin satte två nålar på varje skenben och fyra nålar i magen. Det gjorde ganska ont när hon satte nålarna i benen (de gick rakt in i musklerna), medan de som hon satte i magen inte kändes alls. Min stackars Fragmin-mage är väl helt perforerad vid det här laget.

Sedan fick jag ligga stilla en stund - jag skulle gissa att det var ungefär en kvart - med nålarna i mig, och sedan var det färdigt. Innan jag gick därifrån bokade vi in fler akupunkturtillfällen under den närmaste tiden, så det blir alltså ett gäng behandlingar.

Jag vill så himla gärna att akupunkturen ska verka mot vallningarna, för jag är verkligen genuint urless på dem.

Huden på det strålade bröstet har nästan återhämtat sig nu, två och en halv vecka efter sista strålningen. Det är fortfarande en färgskillnad jämfört med det andra bröstet, men huden är inte öm och irriterad längre. Däremot har jag varit med om en lite udda upplevelse som hänger ihop med strålningsskadan. Varje gång efter att jag har tränat under de senaste två veckorna har jag badat skumbad. Helt underbart, jag älskar skumbad. Men efter varje bad har det översta, skadade hudlagret släppt på olika ställen, ungefär som när man fjällar. Som tur är finns det ny hud därunder, så det gör inte ont. Men det är en märklig upplevelse att först ligga i badet, och när man sedan kliver ur badkaret ramlar huden av. Det vill jag helst inte vara med om fler gånger i livet...

Justus och Cajsa.

I går morse kom min kompis tvååriga rottweiler Cajsa hit till Justus och mig. Cajsa ska stanna till söndag kväll, eftersom hennes matte Lisa är bortrest. Cajsa är en minst sagt energifull vovva som nog skulle kunna vara igång nästan dygnet runt. Men Justus är en klok femårig vovve som styr Cajsa och talar om med små men tydliga signaler när det är dags att vila och när det dags att leka. Det accepterar Cajsa helt och fullt, så allt går toppenbra. Jag behöver inte lägga mig i det över huvud taget. Hur smidigt som helst för min del.

Däremot gäller det att hålla järnkoll på omgivningen på promenaderna. Justus är helt ointresserad av katter, medan Cajsa däremot är mycket intresserad av dem ;-). I morse blev hon minst sagt till sig i kopplet när en katt, som helt måste ha saknat självbevarelsedrift, dök upp ur tomma intet och sprang förbi i full kareta bara några meter från Cajsa. Tur att jag styrketränar...!