Mobiltelefonbild från väntrummet på provtagningscentralen. Väldigt göteborgskt med vattnigt ljusblåa väggar och oljemålning med seglingsmotiv :-).
I dag var jag tillbaka på Sahlgrenska för första gången på tre veckor. Det kändes som om det var en evighet sedan jag var där senast, nästan som i en annan tideräkning. Det i sig tar jag som ett tecken på att jag är på god väg att lämna hela cancereländet bakom mig.
Eftersom min venport ska opereras ut på fredag var jag och lämnade blodprov på provtagningscentralen i dag. Där har man hängt en del under det här året... Ett tag kändes det som om jag var jag där stup i kvarten. De tillfällen som jag kommer ihåg på rak arm var ett blodprov inför var och en av mina två operationer i våras, sex blodprov inför cellgiftsbehandlingarna, sex mellanprov till läkemedelsstudien, ett blodprov till ärftlighetsutredningen och ett blodprov inför strålbehandlingen.
Var det någonstans som jag verkligen var orolig för att ta i dörrhandtag på grund av infektionsrisken så var det på provtagningscentralen. Det stället bör ju rimligtvis vara som en enda stor smitthärd. I dag tog jag i dörrhandtagen nästan bara för att jag kunde :-).
Jag är ganska orolig inför operationen på fredag. Trots att både min onkologläkare och en kompis som är kirurg har sagt att blodproppen inte kommer att börja vandra i kroppen när venporten tas ut så är jag ändå orolig för att det ska hända. Proppen sitter nära venporten, och jag är rädd att proppen frisätts när katetern dras ut. Hittills under det här året har jag i stort sett alltid haft rätt i mina gissningar om vad som pågår i min kropp, men jag hoppas att det visar sig att jag har haft fel föraningar den här gången. I morgon kommer jag att ringa till onkologen för att få förklarat för mig exakt var proppen sitter och exakt var porten och katetern sitter. Om det är på samma ställe får jag tänka ett varv till på om jag över huvud taget vill genomgå den här operationen nu.
Om jag låter mig opereras så kommer min mamma hit från Jönköping för att jag inte ska behöva vara ensam hemma efteråt. Hon stannar då från torsdag till lördag. Det känns tryggt.
På Sahlgrenska i dag var jag dessutom hos en sjukgymnast och fick två nya kompressionsstrumpor och -handskar till min vänsterarm. Den är fortfarande lite påverkad av blodproppen.
På torsdag är det dags för akupunktur igen. Än så länge har jag inte märkt någon effekt av den första behandlingen, men det behövs flera.
.JPG)
3 kommentarer:
Förstår att du är orolig inför operationen men å andra sidan var det ju din venport som hjälpte till att skapa blodproppen.. så det borde ju vara skönt att få bort den ? Hoppas att det blir en operation och att allt går bra för dig, det vore väl skönt att bli av med det sista spåret av sjukvård/sjukdom i kroppen. Tryggt och bra att din mamma kan komma upp och ta hand om dig och Justus. Jag håller alla tummar och tår..och sen vill jag dricka skumpa med dig !
Stor kram
Lycka till ! Jag förstår att du orar dig. Prova lyssna på din kirurg vän, och din onkolog. Men även jag har stor respekt för intuition och det min kropp berättelse för mig. Särskilt efter denna resan. Frågan är bare att låta det bli en balans mellan intuition och ångest.
Jag hopps alt går bra för dig - och tusen tack för din kommentar hos mig.
Karin: Ja, visst bidrog venporten till blodproppen - och nu är porten borta! Otroligt skönt att vara av med en sådan sjukdomssymbol, och mammas närvaro här hemma hos mig var guld. När du har kommit tillbaka till Götet korkar vi upp :-). Kram tillbaka till dig!
Ingrid H: Tack för dina kloka ord och lycka till:et! Det är svårt det där att veta vad och vem man ska lyssna på i olika situationer. Kroppen, intuitionen, ens eget förnuft eller läkarna? Det blir nog oftast en kombination för min del.
Skicka en kommentar