Min älskade Justus lever inte längre

Jag har förlorat min älskade Justus. Måndag den 13 februari lät jag honom somna in för alltid. En månad tidigare fick han en kronisk, gräslig och fruktansvärt plågsam sjukdom som gör att alla klokapslar (de hårda höljena runt klornas pulpor) går sönder och ramlar av. Den hemska smärta som det medför ville jag för allt i världen inte att han skulle behöva leva med år ut och år in.

Justus och jag var som ler och långhalm. Eftersom jag arbetade hemifrån under många år tillbringade vi i stort sett all tid tillsammans under de fem och ett halvt år som Justus levde. Han var en helt fantastisk hund och jag saknar honom så gräsligt mycket. Jag kan bara inte förstå att han inte kommer tillbaka på mig, och jag förstår inte heller hur jag ska kunna bygga upp ett meningsfullt liv utan honom. Han var min bäste vän och mitt allt.

Ett par dagar innan Justus dog fick jag en väldigt intensiv förkylning med hosta, feber och snuva. Den har hållit mig i sitt grepp sedan dess, och under fem dagar var jag helt knockad av framförallt febern och hostan. Nu är det värsta över, men jag har inte kunnat träna på två veckor och det lär nog dröja ytterligare en vecka innan jag vågar träna igen. Jag är jätterädd för att börja träna för tidigt efter en infektion - jag vet exakt hur riskabelt det är...

På tisdag kommer jag att börja arbetsträna igen på samma ställe som tidigare. Jag har fått klartecken till att arbetsträna där till och med den 23 november, så så är planen i dagsläget. Även om jag känner mig väldigt sorgsen än så länge blir det nog bra för mig att komma igång och jobba igen. Det blir på halvtid till att börja med, och sedan ökar jag på arbetstiden undan för undan.

I tisdags skulle jag ha klippt mig och äntligen blivit av med peruken. Men i måndags kväll fick jag veta av en slump att frisören hade bokat in mig på onsdagförmiddagen i stället för på tisdagförmiddagen. Det var definitivt felaktigt och inte det som vi hade kommit överens om :-(. Jag fick nästan ett psykbryt, för jag hade tid hos Försäkringskassan på onsdagförmiddagen och kunde bara inte klippa mig då. Den här klippningen och färgningen bokade jag för en och en halv månad sedan och jag hade sett fram emot den hela tiden sedan dess. Den skulle bli ett viktigt avslut för hela cellgiftsh-vetet och göra mig till "en fri kvinna" som inte är bunden till peruken. Men tji fick jag. Nu har jag i stället bokat en ny tid hos en annan frisör. På måndag den 27 februari ska det bli av. Efter den dagen är det no more peruk för mig. Please please please, låt mig bli någorlunda nöjd med frisyren...